Gästbloggen



Åldersfrågan i kommunikationsbranschen lyfts i senaste numret av Resumé. Enligt deras kartläggning är endast 14% av kreatörerna på de största byråerna över 50 år.


KOMMs lönestatistik och mätningar som gjorts i HR2020-kommitténs nulägesrapport styrker till viss del också detta.

Här kommer min egna spaning med reflektioner kring frågan.

Börjar man med att titta på utbildningarna, är de oftast korta i vår bransch. Bland studenterna som går ut någon av de 2-åriga yrkesutbildningarna är det inte ovanligt att de får sin examen vid 23 år. Arbetar man sedan i branschen som kreatör till 39 så är det en relativt lång tid. Flera lämnar också kreatörsrollen för att gå över till senior projektledare, planner eller som på mindre byråer, vd/byråledare då man varit med och grundat byrån. 

Bland kreatörerna ser man också att många efter ett antal år i branschen, framgångsrikt tar språnget in i andra industrier och inom nya yrkesområden. Som exemplet med Monica Born, tidigare copywriter som lämnat branschen och startat upp framgångssagan Superfront eller Mia Clase, tidigare creative director på McCann som grundat livsstilsbolaget Food Pharmacy och arbetar inhouse i näringslivet. Den goda sidan av detta skulle kunna visa att man faktiskt vill och anser sig kompetent, vaken och vidsynt till att våga göra något annan efter en karriär i reklambranschen.

Naturligtvis kan det, som i andra yrken, finnas en känsla av att man inte kan lämna efter lång tid i samma bransch och att man upplever sig otillräcklig. Jag tror inte att den känslan är ovanlig och kanske kan den vara en del av resten av samhällets jakt på evig ungdom. Är vår bransch den mest åldersfixerade av alla? 

I somras såg jag ett seminar, The war between art and advertising is dead. Där ställde man bl a frågor som hur det kommer sig att författare och konstnärer kan verka livet ut, medan reklamare lämnar innan 50. Ett svar skulle kunna vara att det krävs ett mått av närvaro i nuet. Människan tenderar att bli mer egensinnig med åldern kanske upplevs vi inte lika öppna för nya impulser då och att det avspeglar sig i våra arbeten som kreatörer.

En tanke till är ju att vi kanske ska vara glada för att vår bransch är en så bra grund för att starta en ny karriär från 50. Plus att vi kanske känner oss redo att göra annat och att det är helt okej. Kanske tillhör vi redan framtidens arbetstagare som byter riktning och ser fram emot det. Jag menar, hur många vårkampanjer, Cannes-lejon, paradigmskiften eller Guldägg pallar en människa med under en arbetslivstid. 

Själv funderade jag på att skola om till lärare, eller psykolog, eller kanske som jag en gång som barn drömde om - ett liv i frihet. Att susa genom Europa med en helt egen lastbil till tonerna av country.


Jessica Bjurström, vd KOMM


How to quickly become the most creative and awarded agency in the world


I fredags hade jag förmånen att närvara på konferensen "How to quickly become the most creative and awarded agency in the world (and have all the best people knocking on your doorstep)" som gick av stapeln i London. Eller, så kunde den ha hetat. Istället hade den namnet "The 3% conference". Och därför var det - ironiskt nog - högst 3% män i publiken. För det stora problemet med en konferens vars agenda är att diskutera jämställdhet och mångfald bland kreatörer i reklambranschen, tycks vara att det är så svårt att förstå varför det ens är viktigt.

Du har kanske tänkt det själv: Vad spelar det för roll vem som gör jobben, bara de blir bra? Jag är själv kvinna och kreatör. Självklart vill jag gärna tro att jag är fullt kapabel att göra bilreklam fastän jag inte har körkort, kränga hemorrojdkräm fastän jag inte själv har några, eller göra ölreklam riktad mot män. Jag gissar att mina manliga kollegor i branschen känner samma sak. Men vi glömmer att våra erfarenheter formar oss och gör vår idé-verktygslåda större. Den som aldrig ens hört talas om den islamska högtiden Muharram kommer troligtvis inte hitta på en fantastisk kampanj för den heller. Och när 85% av världens kvinnor anger att de inte kan identifiera sig med hur kvinnor porträtteras i reklam, ja, dra på trissor, då kanske det faktiskt möjligtvis skulle kunna tänkas ha något litet samband med vår bransch består av 80% manliga kreatörer och 86% manliga CD:s.

”Great minds think alike” sägs det, men jag skulle också vilja hävda att ”minds look for minds that are alike”. Låt mig exemplifiera med en talande anekdot från Caitlin Ryan, av konferensens föreläsare. En stor, välkänd byrå skulle rekrytera en kreatör till en nyckelposition. CD:n och rekryteringsagenten hade enats om att de letade efter en person som skulle tillföra något annorlunda. Så småningom stod valet mellan en ung asiatisk kvinna, och en ung vit man. Gissa vad som hände? Den manliga CD:n, som på intet vis var någon idiot, sa: ”Jag känner igen mig själv i (den unge mannen). Min magkänsla säger att vi ska anställa honom.” (Efter att rekryteringsagenten pedagogiskt pekat tillbaka på briefen, anställde byrån trots allt den asiatiska kvinnan. Tre månader senare sökte CD:n upp rekryteringsagenten med orden ”Det var den bästa rekrytering jag någonsin gjort.”)

Mångfald är helt enkelt the shit. Alla undersökningar (och det finns många) talar sitt tydliga språk: jämställda och jämlika företag är inte bara trevligare och mer eftertraktade arbetsplatser, de är dessutom mer lönsamma. Vad som kanske är ännu mer intressant är hur jämställd och normbrytande reklam påverkar människor. Nina Åkestam, reklamforskare på Handels, upplyste mig nyligen om en undersökning där tjejer som hade fått se könsstereotyp reklam både presterade sämre på ett följande matteprov, och var mindre intresserade av att jobba på ledande positioner i framtiden. I de försöksgrupper som istället hade fått se normbrytande reklam var det ingen skillnad på tjejernas och killarnas resultat. I klartext: den bild som reklamen målar upp, har en direkt påverkan på hur vi ser på oss själva, vår prestationsförmåga och hur vi agerar i samhället.   

Själv lämnade jag London med samma märkliga blandning av känslor som jag alltid känner när jag diskuterar de här frågorna: tillförsikt, inspiration och en brinnande frustration över hur långsamt det går. För vilka fantastiska kampanjer skulle vi få ta del av om branschen präglades av mångfald? Skulle kvinnor fortfarande välja att lämna branschen för att den med åren börjar kännas ytlig i samma utsträckning om byråerna var formade av andra sorts ledare? Och framförallt, hur mycket bättre skulle inte världen se ut, om kvinnor, minoriteter och andra etniciteter i större grad kände sig inkluderade och inspirerade av de 3000 budskap vi bombarderas med varje dag? Förr eller senare kommer vi få svaret. För att citera Cindy Gallop, en av inspirationskällorna bakom The 3% conference och tillika bejublad avslutningstalare: "You can live with us in the new world, or die alone in the old".


Johanna Reis, copywriter, Garbergs
Ledamot i HR2020-kommittén


And counting.

Jag vet hur det ser ut. Ändå kan jag inte låta bli att slås ned när siffrorna iskallt sköljer över mig där jag sitter, omgiven av spelutvecklare och journalister, professorer och regissörer, kulturministrar och chefredaktörer. Efter 40 års jämställdhetsarbete i Norden, är 80% av de anlitade experterna som uttalar sig i medierna fortfarande män. En genomlysning av en helt vanlig DN en helt vanlig dag visar att 7 av 10 artiklar handlar om män. På film spelas 6 av 10 huvudroller av män, med all sannolikhet regisserade av män. I en av de snabbast växande branscherna, spelindustrin, är 85% av spelutvecklarna män. Inom såväl reklambranschen som i nyhetsrummet råder glädjande nog balans på ytan, men ännu dominerar män toppskiktet, i ledningsgrupperna och inom vissa yrkeskategorier.

Nu gick inte konferensen ”Nordic Gender & Media Forum” i Bergen ut på att prata statistik. Syftet med hela tillställningen är att komma vidare i jämställdhetsarbetet genom konkreta förslag, erfarenhetsutbyten, goda exempel och inspiration. Och det är därför jag själv i rollen som ordförande i HR2020-kommittén medverkar. Arrangören Nordicom (Nordic Information Center for Media and Communication Research) har nämligen uppmärksammat branschorganisationens arbete för en bransch i balans 2020, och har bjudit in KOMM för att vi ska berätta om arbetet med bland annat stadgeändringen, MadWomen och Framtidsstipendiet.

Många diskussioner under dagen handlade om jämställdhet som en demokratisk fråga, att göra alla röster hörda. Om arbetet med att få kvinnor att vilja uttala sig i medierna och våga ta rollen som ledare. Goda exempel lyftes fram. Som Rättviseförmedlingens lista på kvinnliga experter inom olika områden. Som Sara Lindquists insats för att lyfta fram en minoritet inom minoriteten, Queering Sapmi (samiska berättelser bortanför normen). Som organisationen Allt Är Möjligt och deras arbete mot diskriminering, fördomar och för att synliggöra stereotyperna inom reklam och medier. Som pilotprojektet i Helsingfors där alla fakta i en jobbansökan som kan härröras till kön, ålder och härkomst tas bort för att kunna fokusera på kompetens framför något annat. Eller som GoKväll-redaktionen där man satt i system att varje dag räkna antalet män och kvinnor i teamet och notera resultatet på en tavla inför morgondagens arbete.

Från att inledningsvis ha blivit nedtryckt i skoskaften, kunde jag lämna konferensen med en förhoppning om att det blir bättre. Inspirerad av att visa på alternativen, lyfta fram både kvinnliga och manliga förebilder, arbeta långsiktigt, nätverka över alla gränser, våga förändra mönster och, framför allt, fortsätta räkna och synliggöra resultaten.

Christina Gillberg, ordförande HR2020-kommittén

HR2020-kommittén har mångfald i fokus år 2014. Trots det avstannar inte arbetet med att belysa genusfrågorna i vår bransch. Vi utbyter erfarenheter, samlar på oss och sprider goda exempel, verkar över landsgränserna och samarbetar med olika organisationer för att få en bransch i balans 2020. Som i det här exemplet med Nordicom, en institution inom Nordiska Ministerrådet, och Nordic Gender & Media Forum. 


Kari Birkeland-1

Kari Birkeland
 var moderator under hela dagen och inledde debatten. Hon var en av pionjärerna inom NOK TV2, nyhetsankare inom TV2 i åtta år, samt värd och reporter för Lørdagsmagasinet ("Saturday Review"), numera producent på Meyer Film.


Paneldebatt-1

I paneldebatten deltog 
Suzanne Moll, tidigare chefsredaktör på Radio24syv, Berlingske Tidene, programdirektör på TV2 radio och numera internationell mediarådgivare i bland andra Libyen, Kirgistan, Botsvana och Zambia, Sara Eriksson, chefsredaktör för finska magasinet Astra, Anna-Klara Bratt, chefsredaktör för Feministiskt Perspektiv, Johanna Koljonen, finlands-svensk radio- och tv-värd, kritiker, skribent och bloggare. Kari øritsland, strategisk rådgivare på Brandity, Kerstin Brunnberg, journalist och tidigare vd för Sveriges Radio. 



Oscar Nilsson om Roger Hatchuel Academy

Vilken vecka! 30 fantastiska studenter från lika många olika länder, 7 intensiva dagar, otaliga legender inom sina områden och alldeles för lite sömn. 

Jag hade varit på semester hemma i Sverige i ett par veckor när jag hoppade på planet till Frankrike. Jag tror inte jag riktigt hade förstått vad det var jag skulle få ta del av under min vecka i Cannes. Tim Mellors och Clive Challis var våra underbara mentorer under veckan. Under tiden som den stora festivalen ägde rum fick vi gå på de seminarier vi ville och sen möttes vi upp i vårt lilla klassrum för att diskutera vad vi sett och dela med oss av våra upplevelser. Dessutom hade vi gästföreläsare inne hos oss flera gånger om dagen som ville hänga lite med oss studenter efter sina föreläsningar på stora scenen. 

Det var absolut ingen brist på aktiviteter, det kändes som att det alltid var minst 3 olika platser jag ville vara på samtidigt. Jag var på så många inspirerande seminarier och workshops med personer som (dags för name drop) Yves Behar, David Droga, Neil deGrasse Tyson, Sir John Hegarty, Joe Pytka, Bono, Tham Khai Meng, Sheryl Sandberg, Bob Greenberg, Jared Leto, Jonah Peretti, David Hasselhoff och många fler. Varje kväll var full av prisutdelningar, strandfester, galakvällar och annat kul. Vi blev även inbjudna på presskonferenser och fick en privat tour bakom kulisserna och såg hur vinnarna utses. Man kände sig verkligen ödmjuk av allt man fick ta del av.

image27

image22

Även om Cannes Lions i grund och botten är en tävling känns det som att det viktigaste var att bara låta sig inspireras av alla talangfulla människor runt omkring. Det är verkligen en festival som sprudlar av uppskattning för kreativitet och hur vi kan göra världen till en bättre plats om arbetar tillsammans. Som Michael Lebowitz uttryckte det:

"Creativity is everyone’s to share. Nobody owns it."

Stort tack till KOMM för möjligheten!

Oscar Nilsson




Mad Women i Mexico!


Den 4 och 5 juni föreläser vår egna Mad Woman, Christina Knight i Mexico City inbjuden av Svenska Ambassaden och Svenska Handelskammaren, som arbetar med ett tre-årigt jämställdhetsprojekt i Mexico. Christina kommer att tala till näringslivet och till reklamstudenter och byråer under två olika event för och dela med sig av sina tankar och sin research i boken "Mad Women – A Herstory of Advertising".


- Det ska bli oerhört intressant att möta både företag och reklambransch i en kultur som är så olik vår egen, för att lära mer om vilka utmaningar de upplever att de står inför, såväl som dela med oss av hur vi arbetar och resonerar kring jämställdhet och gender i kommunikationsbranschen.

El techo de cristal, 4 juni
Roles en la comunicación, 5 juni


Sveriges Kommunikationsbyråer Sveavägen 32, SE-111 34 Stockholm komm.se t: 46 8 679 08 00 
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fyll i din e-post: