Gästbloggen

 

När den heter The 50% Conference är vi i mål!

 
Precis som förra året kickstartade årets version av "The 3% Conference" med ett anförande av Cindy Gallop. Och precis som förra året hölls konferensen i San Francisco. Men i år attraherade tillställningen dubbelt så många delegater – närmare 400 delegater från tio olika länder och många fler män än 2012. Komm! skickade Christina Knight, Creative Director på INGO i Stockholm, både för att bevaka konferensen, men också för att prata om och sälja boken "Mad Women – A Herstory in Advertising", utgiven av Komm.

061-SAH 1778
Det var en rörd Kat Gordon som hälsade välkommen på The Intercontinental Hotel i SF, den 16 och 17 oktober.

- Det är helt otroligt vad som hänt under de 12 månader sedan vi sågs sist, berättar Kat. Vi har turnerat för utsålda hus med vårt budskap kring 3% i Boston, Seattle, Boulder och Los Angeles. Konferensen har vunnit "Conference of the Year" vid Women Entrepreneur's Rock the World conference i New York och jag hedrades med utmärkelsen "Marketers that Matter" award from Wall St. Journal och The Sage Group. Nu finns det planer att ta eventet vidare ut i världen, bland annat till London. "It's not an event, it's a movement!"

 

Runt 70 olika talare berörde allt från kvinnligt ledarskap, entreprenörskap, byråkulturer, work-life-balance, utmaningarna med att vara mammaledig och att kunna komma tillbaka till jobbet på ett bra sätt till framtida utmaningar, teknisk utveckling och en enorm längtan efter mångfald inte bara vad gäller genus.

 

3procent 3

Cindy Gallops brandtal var lika inspirerande som förra året, men med ett konstruktivt tillägg i form av "micro-actions". Vi vet ju alla hur inspirerande det kan vara att delta på bra konferenser, men också hur svårt det kan vara att tillämpa de nya kunskaperna när man kommer tillbaka till jobbet, i vardagen. Du kan se och höra Cindys anförande på http://3percentconf.com/blog/2013/10/force-for-change-cindy-gallop/ Cindy var också en av de personer som under de två dagarna både lovordade Facebooks Sheryl Sandebergs "Lean In", men också hade en kritisk syn på hennes uppmaning, dvs. att vi alltför länge har lutat oss in i den rådande normen, det rådande systemet och anpassat oss till det, ofta till ett högt pris. Samma diskussion kom upp i paneldebatten jag satt med i, under rubriken "It Should Be Called Maternity Leave, Not Maternity Exit". Jag konstaterade att jag under bägge mina mammaledigheter upplevt att jag anpassat mig (sagt upp mig från stor byrå, startat eget samt frilansat för att få ihop work-life-balansen). Och då kommer jag ändå från det land som hyllas som det mest utvecklade vad gäller föräldraledighet. Publiken höll på att formlogen trilla av stolen när jag kunde berätta om våra 480 dagar, varav 60 öronmärks för pappan. Situationen är en helt annan i USA, med max 2-3 månaders ledighet. Då får man ändå lovorda Sheryl som ändå såg till att fixa en särskild p-plats närmast entrén till facebook för gravida kvinnor.


Mångfald och lönsamhet
Ett återkommande tema var också att gender- och mångfaldsfrågan inte bara är en rättvisefråga för individen, utan i allra högsta grad en överlevnadsfråga för kommunikationsbranschen. Om vi ska lyckas träffa rätt i samhällets numera mångfacetterade målgrupper måste byråerna spegla verkligheten.

- Diversity and gender isn't an HR-issue, it's a business case, slog Vicky Vong, CEO på DAE i San Francisco. Och mycket riktigt är medvetenheten stor om att en bransch i bättre balans, med en större andel kvinnor i både ledande och kreativa positioner påverkar lönsamheten.

- Några som kunde vittna om detta utifrån "hands-on" erfarenhet var de 97% som ställde upp i en paneldebatt – dvs. byråledare och Executive Creative Directors som både rekryterat och befodrat kvinnliga kreatörer och CD:s. Ta gärna del av deras diskussion på http://3percentconf.com/blog/2013/10/97-percent-speak-panel/

När Rob Schwartz, Global Creative President på TBWA efterlyste en dokumentation av några av branschens kvinnliga legender som förebilder, kändes det bra att i pausen kunna sticka "Mad Women" i hans hand och säga "You asked for it, you got it!"

De mest hjärtliga skratten fick trots allt Scott Stratten, Sociala medier-geni, kanandensare och författare till boken "QR-Codes Kill Kittens". Ta del av hans galna övertygelse på http://3percentconf.com/blog/2013/10/qr-codes-creatives-cautionary-tale/

 

3procent 1

Hösten 2013: Branschens kalendarium

Ett urval av evenemang utanför KOMM:s kalendarium:
5 sep. Inhouse-dagen >>
9 sep. Reputation Day >>
4-5 okt. Create for Change >>
10 okt. Tendensdagen >>
10 okt. eCom 2013 >> (Anmälningskod för kostnadsfritt inträde: INV-komm2013)
Höst -13. Erbjudande från Grafikens Hus till KOMM:s medlemmar

Uppdateras kontinuerligt..

 

 

Professor Jean Grow:
 
Efter att Komm!:s medlemmar röstat igenom stadgeändringen som säger att Sveriges Kommunikationsbyråer aktivt ska ”stötta medlemsföretag i att skapa en god och jämställd arbetskultur med fokus på ledarskap, arbetsvillkor och lönenivåer” fokuserar nu förbundet under 2013 på genderfrågan i kommunikationsbranschen.
En person som studerat den frågan ur ett internationellt perspektiv är Jean Grow,
Associate Professor of Advertising vid Marquette University/Diedrich College of Communication, i Wisconsin, USA. Hennes erfarenhet av branschen i kombination med den akademiska världen bjuder på intressanta insikter.

 

Professor Jean Grow var en av talarna på ”The 3% Conference” som förbundet bevakade och skrev om i september 2012. Där berättade hon mer om den studie hon just nu jobbar med; att titta på om det finns skillnader i manlig och kvinnlig kreativitet och att försöka förstå varför det procentuellt sett finns så få kvinnor i de kreativa yrkena inom reklambranschen. I sitt arbete har Jean intervjuat kvinnliga Creative Directors i sex olika länder (USA, Canada, Sverige, Italien, Spanien och Peru) för att förstå hur deras vardag ser ut; vilka utmaningar och erfarenheter de har.
 
”Projektet började för ca 5 år sedan, när jag intervjuade kvinnliga kreatörer i USA och Canada. Det var inspirerande, men samtidigt ganska deprimerande. I ett nötskal kan man summera resultatet med vad en kvinnlig CD i Sverige sa när jag intervjuade henne: “Reklambranschen är inte så modern som den skulle vilja tro att den är”.
   Målet var att med hjälp av kollegor göra research och intervjua tio kvinnor i varje land. I Spanien, Italien och Peru visade det sig vara svårt. Och att hitta kvinnliga Creative Directors, som var mitt ursprungliga mål, visade sig ibland vara en rejäl utmaning, ibland till och med omöjligt. I USA och Canada hittade jag kvinnorna genom att söka bland vinnarna i de stora reklamtävlingarna. Dessa valdes sedan ut så att de representerade geografisk spridning över USA. Sedan tog jag mig an Europa. I Spanien och Italien rekommenderade kvinnor varandra; den ena ledde till den andra. I Sverige fick jag en lista på tjugo ledande kvinnor via Komm! och utav dem svarade 50% på min förfrågan. Det senaste landet i undersökningen är Peru och här fick jag ta mig fram via rekommendationer, men inte en enda kvinnlig CD stod att finna. En peruansk kreatör jag pratade med sa ’Jag vet att jag aldrig kommer arr bli CD, för att jag är kvinna.’
   Flertalet av intervjuerna har gjorts per telefon och jag är helt klar med USA, Canada, Spanien och Sverige. Jag håller nu på med Italien och Peru och hoppas också att kunna prata med kvinnor i Tyskland, två länder till i Sydamerika och sedan Asien.
   Andelen kvinnliga kreatörer i reklambranschen ser ut så här: USA 27%, Sverige 22%, Canada 21%, Spanien 15%, Italien 12% och Peru 6%. Intervjuerna i sig gav mer kött på benen och intressanta iakttagelser kunde göras. Det visade sig att det fanns fem stora likheter i de olika länderna:
(1) Tåget har redan gått och det är fullt, med många fler kvinnor än män. Det vill säga på reklamskolorna går det nu många fler kvinnliga studenter än manliga. Och de tänker inte flytta på sig.
(2) Det är en fråga om tid, inte titlar.Framtiden handlar om tid och såklart om pengar, men inte nödvändigtvis om titlar. Framtidens reklamare kommer kräva flexibilitet vad gäller arbetstid, virtuella kontor, ledig tid och föräldraledighet. Just nu är normen manlig, men risken är att vi förlorar många kvinnliga, kreativa krafter till andra byråer och andra branscher, om normen inte anpassas mer att fungera både för kvinnor och män.  Som en spansk kvinna sa: ’Företagskulturen främjar det manliga och inte det kvinnliga. Byråerna knäcker kvinnor och kvinnorna tvingas lämna.’
(3) Ta plats. Kvinnor behöver ses och höras i de stora reklamuppdragen, uppdragen som vinner priser och de behöver ta plats i de jurys som delar ut priserna. Att bli sedd handlar om att höras och att kräva att ens arbete värderas. En svensk kreatör som jag intervjuade sa: ’Kvinnor uppfostras i att inte ta plats.’ Dom som skapar utrymme för andra kvinnor och de kvinnor som får möjlighet att ta plats, kommer att bli framtidens kreativa ledare.
(4) Respekt och belöning. Detta är vad kvinnor kräver och vad de förtjänar. Kvinnliga kreatörer över hela världen är trötta på att jobba hårt och ännu hårdare för att bevisa sig, medan de ändå tjänar mindre än männen. Branschen måste omvärdera vad som belönas och respekteras. Som en amerikansk kreatör uttryckte det, ’En kvinna kan vara lika meriterad som sin manliga kollega, men mannen kommer att ha en starkare portfolio för att han är tajtare med chefen som oftast är man. Han har haft fler möjligheter att kämpa.’
 (5) Män rekryterar sin egen spegelbild. Detta är ett tema som återkommer hela tiden. Och därav det låga antalet kvinnliga kreatörer och det påvra antalet kvinnor i jurysammanhang. Som en svensk kreatör uttryckte det: ’Män får fler möjligheter eftersom det är männen som styr möjligheterna. Jag tror inte ens de är medvetna om det, de helt enkelt bara ser sig själva i arbetet. Det enda som kan förändra situationen är fler kvinnor, fler kvinnor, fler kvinnor.’
Vare sig det är omedvetet eller inte, har branschen inte längre råd att ignorera situationen. Det är hög tid att rekrytera och befordra kvinnliga kreatörer och jobba med mentorskap:
’Kvinnor har så mycket att bidra med och vi skulle alla gagnas av mer kvinnligt ledarskap!’ sa en de kanadensiska kvinnorna jag intervjuade. De som välkomnar förändring, kommer att vara ledarna inom morgondagens reklambransch.  
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att kvinnornas erfarenheter är mycket lika, oavsett kultur och land.  Jag tror inte att någon annan har lyssnat in en liknande bredd och därför ville jag dela med mig av detta på ’The 3% conference’.Det ger en röst åt ett systematiskt, globalt problem. Det är ju enkelt att säga ’Äsch, vi har inga problem med det här på vår byrå eller i vår stad’. Men när man ser kalla fakta och bevis på detta i land efter land och man hör samma ord upprepas om och om igen, oavsett var dessa kvinnor utövar sina kreativa yrken – då är det svårt att motbevisa. Avsaknaden av kvinnor inom de kreativa rollerna i reklambranschen är en global fråga.
 
Kommer uttrycken i reklamen att förändras om vi har fler kvinnor i kreativa roller?
 
”Absolut. Men kvinnor måste också vara representerade i ledande positioner så att de har mandat att guida och leda det kreativa arbetet och fatta kreativa beslut. Det är först då vi kommer att märka skillnad.”
 
När man pratar med Jean förstår man snabbt att det är föreläsandet och studenterna hon brinner för. I sin undervisning drar Jean verkligen sitt strå till stacken, med en ärlighet gentemot sina studenter kring hur verkligheten ser ut och med ett stort stöd till de som inte har en given bana utstakad; som minoritetsstudenter och ’the first generation’ college studenter.     Rekommendationerna på Linkedin från f.d. elever och kollegor är överväldigande – det är uppenbart att Jeans engagemang betyder enormt mycket. 2007 belönades hon med ’The Dean’s Award for Teaching Excellence’. Hon gästföreläser bland annat i Spanien och Italien och anordnar resor för att studera varumärken i olika kulturella kontexter.
   Som om det inte vore nog har hon författat ett antal studier, avhandlingar och böcker med talande titlar som’Creative Women in Advertising Agencies: Why so Few ‘Babes in Boyland’och’The Unspoken Rule of the Creative Game: Insights to Shape the Next Generation from Top Advertising Creative Women’och nu senast boken ’Advertising Creative: Strategy, Copy & Design’ tillsammans medTom Altstiel.
   Förbundet kommer att följa Jean Grows internationella studie, som alltså inkluderar intervjuer med flera av Sveriges kvinnliga Creative Directors.
 

Text och foto: Christina Knight, cd, INGO 



Tonje Halvorsen om Roger Hatchuel Academy


Jag är nyligen hemkommen från Roger Hatchuel Academy och Cannes Lions Festival. Trött efter
en intensiv vecka men samtidigt fylld av energi och inspiration. Det har varit en otroligt givande
och lärorik vecka tillsammans med 35 andra elever från hela världen. Studenterna verkade inom
områden som art direction, design, copy, planning osv. Jag var ensam från Sverige och
tillsammans representerade vi 30 olika länder.

Det var spännande att jobba med kreativa människor från olika kulturer som tillsammans
skapade en intressant blandning och jag har många nyfunna vänner från världens alla hörn.

Möjligheterna i Cannes var enorma och mitt nätverk växte mycket. Jag träffade inspirerande
människor, så som designlegenderna Lee Clow och George Lois. Bara att vistas i samma rum
som David Droga var spännande.

Under veckan så hade vi tillgång till festivalpalatset och kunde gå på de föreläsningar som vi
tyckte var intressanta och jag var på drygt 30 föredrag. På akademin hade vi även
gästföreläsare dagligen som delade med sig av 
tips och inspiration. Vi fick även biljetter till
prisutdelningarna och de stora festerna som hölls. Jag gick på alla fyra prisutdelningar och
det var en upplevelse att få ta del av kampanjer från hela världen.

Jag lärde mig mer om branschen under veckan än jag gjort under alla mina år som student.
Det står nu tydligt att det krävs hårt arbete och passion för att nå sina mål. Och att man kan
göra stor skillnad, påverka folks beteende och tankar och på så sätt bidra till en bättre värld.
Vilket är intressant och fick mig att tänka stort. Det var absolut den bästa och mest inspirerande
veckan i mitt liv. Nu ser jag fram emot vad
som väntar efter examen om ett år.

Tonje Halvorsen, student, Berghs School of Communication och Roger Hatchuel Academy 2013

 

tonje

 

roger13

Sveriges Kommunikationsbyråer är Sveriges representanter för Cannes Lions och har därför
möjligheten att välja ut en student som får gå vid Roger Hatchuel Academy. Vid Roger Hatchuel
Academy deltar studenter från hela världen som studerar reklam, marknadsföring, marknadskomm-
unikation eller design. Deltagarna studerar trender och medverkar vid högklassiga seminarier.
Handledarna består av några av världens mest framstående branschpersonligheter. Roger Hatchuel
Academy är en vecka lång. 

Christina Knight
29 Sep 2012

Kat Gordon har tillbringat over 20 år i reklambranschen, på Anderson Lembke och Hal Riney i USA och marknadsfört allt från kreditkort och bilar till telekom, vin och hotell. För fem år sedan startade hon byrån “Maternal Instinct” i Palo Alto, utanför San Francisco, eftersom hon identifierat ett stort behov hos kunder att specifikt marknadsföra sin gentemot mammor. Den 27 september stod hon dessutom värd för ”The 3% Conference” för att belysa bristen på kvinnliga kreatörer och CD:s i reklambranschen.

 

- Första gången jag blev riktigt medveten om imbalansen mellan män och kvinnor i reklambranschen, var när jag jobbade som copywriter på Anderson Lembke. Och då ska ändå sägas att den byrån var extremt långt framme jämfört med de flesta amerikanska byråer på den tiden. Men när det var dags att pitcha på SAAB-kontot minns jag att man satte upp bilder på alla på byrån som skulle vara med i pitchteamet i en korridor och jag gick längs med väggen och allt jag såg var män, män, män. Det blev så tydligt, så påtagligt att inte en enda kvinna fanns med. Jag var runt 30 då och inte tillräckligt säker på mig själv för att höja rösten och säga ifrån. Idag skulle jag definitivt agerat i god tid före pitchen.
 
På det hela taget har jag haft bra erfarenheter och vettiga manliga kunder och kollegor. Anderson Lembke var min första byrå och kulturen och värderingarna där var schyssta och positiva. Bara en sådan sak att vi fick 6 veckors semester; det finns ju inte annars!
Byrån vann Microsoft-kontot, växte snabbt och bra och kulturen och värderingarna bibehölls mycket genom att de som jobbade där ombads värva och ta in uppskattade kollegor från branschen.
 
Åren gick, jag gifte mig och när jag bestämt mig för att jag ville ha barn insåg jag att jag inte skulle kunna vara en bra mamma, eller den sortens mamma jag vill vara, om jag skulle jobba heltid i San Francisco och pendla varje dag från Palo Alto.  Så jag började frilansa för 15 år sedan, direkt efter Hal Riney och upptäckte att mina erfarenheter och min kompetens som kvinnlig kreatör och copywriter var eftertraktade.
När jag fått min första son fick jag erbjudande om ett toppjobb på Google, som jag tackade nej till. Jag vet att jag skulle tjänat grymt med pengar om jag tackat ja, men jag har inte ångrat mig en enda gång, eftersom jag vet att uppoffringarna skulle varit enorma vad gäller mina barn. Jag har ändå kunnat jobba, jag har haft en bra karriär men jag har inte varit frånvarande som mamma. Jobberbjudanden kommer igen, men tiden med mina barn kommer aldrig tillbaka.
 
Efter vi fått vår andra son, insåg jag att många av uppdragen som kom till mig handlade om marknadsföra gentemot kvinnor och mammor, så jag kände det var dags att paketera min kunskap i form av en hel byrå med en specialinriktning.  Jag grundade ”Maternal Instinct” för fem år sedan och fick enormt positiva reaktioner från både kollegor och kunder.  Det känns fantastiskt att ha kunnat skapa den byrå jag alltid velat arbeta på; med bra värderingar, en sund kultur som främjar kreativitet och en rad fantastiska kollegor.  Många kvinnor har gjort precis som jag; lämnat stora byråer för att frilansa eller starta mindre företag och byråer. Jag tycker dock inte att vi ska behöva lämna de stora byråerna för att få till den kultur som vi tror krävs. På något sätt blir den mindre skalan ett slags tröstpris; jag vet att jag inte kommer att ro hem de stora uppdragen eller vinna de stora priserna med den byrå jag driver. Men jag önskar att det jag skapat på min byrå skulle kunna finnas också på de stora byråerna; det vill säga män och kvinnor i en bra mix och med lika villkor och samma förutsättningar. Jag är övertygad om att kreativiteten och resultaten skulle må bra av det! Byråerna måste göra det lättare och bättre för kvinnorna att stanna kvar i branschen.
Det är lätt att säga att kvinnor kapitulerar och ger upp, men å andra sidan skapar de något väldigt värdefullt och intressant som byråerna borde klara av att integrera.
 
Det är t ex sådana frågor och utmaningar som jag ville adressera med The 3% conference. Idén till konferensen kom över en lunch med Shelli Strand, en f.d. kollega från Anderson Lembke, som även talade på konferensen.  Jag berättade för henne om en artikel min man rivit ut åt mig ur Time Magazine, med titeln “Are you irreplaceable?”
Den handlade om att på en liten byrå vill alla kunder oftast komma åt grundaren, ägaren och den dagen man slutar eller går vidare till något annat så upphör byrån, man har inte skapat ”equity”. Jag berättade för Shelli om detta och beskrev känslan av att inte skapa något av långsiktigt värde. Samtidigt pratade vi om bristen på kvinnor i branschen och då lutade hon sig fram och sa: “That is your legacy”; that is where you can make a difference that can outlive you.”
Så när jag kort därefter föreläste på The 140 conference avslutade jag mitt anförande med en keynote slide där jag sa att The 3% Conference kommer att äga rum i oktober 2011. Det visade sig ta lite längre tid än så, men responsen var överväldigande och även om jag är generad över att den blev ett år försenad, så visste jag att det var viktigt och att jag satt hjulen i rullning. En stor utmaning var att få till sponsorer; det är ju svårt att sälja någonting som inte finns, men så snart The American Association of Advertising Agencies klev in och stöttade oss ekonomiskt lossnade det. Och alla kvinnor och män som jag bad föreläsa tackade ja utan tvekan; dessutom anmälde sig många frivilligt och jag var tyvärr tvungen att tacka nej till en del. Konferensen sålde slut på nolltid och ekonomiskt sett har den till och med gått med vinst, vilket känns sunt.
 
Min förhoppning och mina ambitioner med konferensen var primärt att helt enkelt konstatera att vi har ”en elefant i rummet”; det här är ingen småsak, det är en enormt viktigt affärsmässig fråga och jag ville skapa utrymme och vikt åt den. Men jag ville också skapa ett forum för de 3%-en; ett forum för kvinnor i branschen att hitta varandra och mötas i och så klart vill jag ändra siffran tre till något mycket större, men jag är medveten om att det kommer att ta tid. De två första punkterna tycker jag absolut att vi lyckades med i och med konferensen. Nu gäller det att hålla debatten vid liv; vi tenderar ibland att minimera våra upplevelse och det finns till och med kvinnor som inte tillkännager problemen och imbalansen, vilket känns lika regelvidrigt som när en rik person utbrister ”Va!? Finns det människor som inte har råd att äta!?” Jag hoppas att konferensen äger rum i San Francisco, New York eller kanske i Toronto så småningom och att den växer och inkluderar fler internationella delegater. Vi sålde slut 200 biljetter på nolltid den här gången, jag är övertygad om att vi kan sälja dubbelt så många nästa år.
 
Jag tror vi behöver och kommer att se stora förändringar och jag tror att det handlar mycket om relationen mellan byrå och kund. ”Three Martini lunches” och stora budgetar är svunnen tid; nu är trycket hårt, budgetarna mindre och det känns som byråerna ofta steppar för kunderna som ställer väldigt stora krav; relationen byrå-kund har blivit antagonistisk, nästintill paranoid. Ingen är villig att ta risker längre; vi ställer upp på kundens krav vilket ofta innebär en kultur och arbetsförhållanden som knappast gagnar kvinnor och familjeliv. Jag tror att kraven på något annat måste komma från kund; krav på en annan kultur, krav på fler kvinnor i teamen för att skapa balans.  Det är den balansen jag vill arbeta för och det är den balansen konferensen har adresserat; det är inte en fråga om ”antingen eller”; det är en fråga om ”både och”.
 
 
Christina Knight
Creative Director, INGO
Utsänd reporter för Komm!
 
Sveriges Kommunikationsbyråer Sveavägen 32, SE-111 34 Stockholm komm.se t: 46 8 679 08 00 
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fyll i din e-post: